Ibland känner man sig inte bara lite värdelös!
Räcker ju fan inte äns till åt mig själv, hur kan jag då räcka till åt andra?
Kämpar på med det mesta men ja.. räcker ju som sagt inte till.
Det ända jag hör är en massa klagomål på att jag inte gör nått, men vafan jag försöker.
Jag ska hinna med körkortet till juli, jag ska hinna med allt i skolan till maj, jag ska hinna träna och därimellan ska jag ut och resa..
Ser inte fram mot nått längre känns det som, allt är bara usch!
Ska man behöva vara nere för att man själv inte räcker till? aah uppenbarligen.
Sen blir det ju inte bättre av att mina föräldrar inte säger ett skit annat än tjatar om körkortet och läxorna. Knappt ett hej längre känns det som. Kommer in igenom dörren, aah får jag se vad du har för läxa, hur hade du tänkt lägga upp det här, du vet att du måste....... bla bla bla.
JA MEN JAG ÄR MEDVETEN OM DET?
Blir ju inte ett dugg jävla bättre av att bli påmind hela fucking jävla tiden!

Va bara tvungen att skriva av mig lite.